Jag skulle vilja säga till dig att jag känner samma som du men det går inte för jag är alldeles för rädd för att du ska uppfatta det som att jag samtycker och att vi därmed upphör att existera. Gud jag tänker på det varje dag, på hur olika vi är och vilka problem det medför, men jag tänker även på allt det där andra.. Det där som man inte riktigt kan ta på men som ändå finns där, i alla fall inom mig.
Jag skulle vilja styra över dina känslor och göra dem starkare för mig, men då vore det inte ömsesidigt utan diktatur. Och så kan vi ju inte ha det.
Jag har ingen kontroll alls och det skrämmer mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar