Humor

Min humor i ett nötskal.

Livet

De senaste åren har jag haft en föreställning om hur mina framtida man ska vara.

Smart, utåtriktad, rolig och seriös.

Vara man nog att klara av mig och mitt bergochdalbanehumör, låta mig ta plats och samtidigt kunna sätta mig på plats, någon som tar emot när jag så ofta faller men som samtidigt kan se till så att jag snabbt ställer mig upp igen.

Det låter väl bra, eller hur?

Problemet var bara att jag hade en åldersgräns.

35-40.

För det skulle inte gå att hitta någon som var allt det där utan att vara dinosaurie.

Tänkte jag.

Så någonstans på vägen fick jag för mig att han skulle vara stenålders vilket således resulterade i en viss problematik i mina dejtingupplevelser.

Jag behöver nog inte gå in mer djupgående på detta, man fattar, det gick helt enkelt inte.

Jag kan se tillbaka på de senaste två åren och skratta, skratta åt mig själv och min egen naivitet.

Hur jag suttit på dejter med gråhåriga äldre män som medan de pratat om sina barn försökt intala mig själv att jomenvisst kan väl jag bli plastmamma, hur svårt kan det va liksom? man får ju ta en för laget. Göra uppoffringar, man kan inte få allt här i livet.

På det sättet blev det snabbt en fråga om att nöja sig.

Men när nackdelen med ett potentiellt förhållande blir en så grundläggande sak som att inte alltid kunna komma på första plats så håller inte längre de ideal och planer som man har, eller har haft.

Att tumma på sin egen lycka är fanimig vidrigt.

 

Så kom det sig så att jag en fredagskväll tänkte om litegrann.

Anna, inget innan har ju fungerat.. Vad har du egentligen att förlora? Kör ett wildcard nu, det kanske funkar och om inte så har du i alla fall testat.

 

Så jag träffade en Robin.

En Robin som proved me wrong. På alla sätt och vis.
Du är den jag letat efter men samtidigt dess totala motsats.

Det är nu det blir svårt att skriva, för jag vet inte riktigt hur jag ska sätta ord för det jag känner för dig.

Kanske beror det på att allt känns så självklart..

Denna mening får duga:

Du är början på nåt nytt och nånting underbart.

WKND

Tillfällig tristess kan leda till många saker och just ikväll resulterade det i en weekendresa till Warszawa den 14-16 december.

Fifan så roligt det ska bli!

Men tack!

Äntligen fanns där tid till att vara hemma i några timmar, tid för kompishäng men bäst av allt! tid till att göra mig snygg.

Jag har tagit en låångdusch, sminkat mig i en evighet och klätt mig i fina kläder.

Att leva som en lightnomad kan lätt göra ens yttre en fet otjänst. På riktigt alltså, jag har gått runt och känt mig helt galet ofresh de senaste dagarna.

Inte okej.

Nej, ska strax bege mig igen. So long suckers!

En liten djävul

Gårdagen var bara ett enda stort irritationsmoment, hej pms!

Hatar att känna mig som en trotsig tvååring som inte är nöjd med någonting alls.

Idag ska jag vara gladare, det finns inget annat alternativ. Livet är underbart och jag har egentligen ingenting alls att gnälla på.

Nu är jag snart på jobbet, är lite tidig så tänkte gå och köpa en stor kaffe att sitta och sippa på innan jag börjar. Mums.

Annars är jag bara allmänt tjock..

Inget särskilt alls

Ok, jag vill att det ska bli weekend nu nu nu.
Jag vill andas frihetens luft och sippa vin med sådana jag tycker om!
Eller nåt. Men jag gillar inte att ha saker planerade, eller jo det gör jag väl, men just nu känner jag mig bara stressad över saker som inte alls bör vara stressframkallande.
Typ hämta mina nya skor på Vagabond-butiken inne i stan. Det är något jag finner totalt omotiverande,
imorgon ska jag alltså åååååh åka peeendeltåååg (läs som markoolio-låten) fram och tillbaka in till stan. Enbart för att hämta ett par satans skor som inte hade hyfs nog att inte gå sönder efter två promenader.
Idioti.
Jag är lite onsdagsirriterad, märks det? Förmodligen.
Aha, juste. Jag svarar ju ofta på mina egna frågor, både i tal och skrift, detta fenomen går visst i släkten.
Mormor gört, mamma gört, mostrarna gört och så även jag. Detta påpekade lillskiten när vi åt middag för några veckor sedan, jag tror att hon sa det för att göra mig uppmärksam om det så att jag kan sluta. Misstänker att hon finner det galet störande.

Nåt mer då? Äsch.
JAG VILL SKRIVA MEN KAN INTE.

Klippklipp

Igår drog jag och Sael till The Grey där Jaqueline jobbar och blev snygga, jag blev av med manen (så att jag inte kan envisas med att sätta upp håret i tofs) och Sael fick en hårinpackning.

Vi sippade även lite bubbel till det, såklart.
Sedan åkte jag till Solna och bjöds på tacomiddag och kramar i överflöd.
Jag gillar livet just nu. :*