TILL MIG

Som du kanske har förstått
Jag är hos dig igen
Jag försvann ett tag på vägen
Men jag saknade dina sinnen
Det har varit tungt och grått
Jag är frusen än
När livet sköljde bort oss och vi glömde våra minnen

 Och så kom den där stunden till sist.
Den när man sitter på en middag med någon och kommer på sig själv med att hysteriskt tänka:
Tänk om han inte tycker om mig, han måste tycka om mig, jo han tycker nog om mig litegrann ändå.

Och fastän det inte alls har gått många dagar sedan den där middagen så vet jag, att nu börjar ett nytt kapitel i mitt liv.