Det upptäckte jag igår efter jobbet när jag fick finbesök ett par timmar.
Kan inte lita eller tro på att det finns någon där ute för mig.
Men det var fint ändå och gud vad jag saknat den där närheten, känslan av att någon tar emot om jag faller.. Att dö för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar