Tredje

Jag är inne på tredje veckan nu. Tredje veckan ensam, ensam på kvällarna och ensam på nätterna. Det känns både sorgligt och bra på samma gång.
Det beslutades att vi skulle ses ibland och då blev jag hoppfull igen men samtidigt så känns det som om känslorna redan börjat försvinna. Fast inte mina.
Och jag har spelat upp den där stunden i mitt inre nu så många gånger och den gör mig bara ledsen.
Tänker på den där stunden innan middagen, en av kvällarna i Sandhamn.
När jag gjort mig i ordning på rummet medan han väntat nere vid vattnet. På hur snygg och självsäker han såg ut när jag mötte honom på bryggan när jag äntligen var färdigsminkad. Jag kände mig som världens lyckligaste tjej när han tittade på mig, när han sa att jag var fin. Och fastän vi bara hade känt varandra i ett par dagar så kände jag mig så hemma med honom.
Men nu tror jag att det bara är jag som fortfarande känner så och det kanske är just därför jag hela tiden återkommer till den där sommarkvällen.

Sorgligt.